Nu får jag sluta. Du är bara du ju. Har aldrig vart något mer.
Är jag så jävla desperat eller vad? Jo men det är jag nog... Så jävla desperat av att få ha något speciellt eller udda med någon. Bli omtyckt av någon. Det behöver inte betyda att vi behöver vara mer än vänner. Vill bara känna att jag har nått med den personen som ingen annan har. Vad hände egentligen? Eller är det bara jag som inbillar mig?
För det har jag ju gjort hela jävla tiden. Inbillat mig att det var nått. Men sen fattade jag ju. Det fanns bättre än mig.

Jag hoppas så mycket att jag ser varenda liten detalj som en möjlighet att det hade kunnat vara så som jag vill innerst inne. Men det är så hopplöst, för så är det inte. Och det vet jag egentligen. Jag vill bara inte tro det. För vi hade något innan. Det vet jag. Jag blev ju behandlad som en riktigt bra kompis, om inte bättre. Vilket var sällsynt. Men jag vet inte vad som hände. Det försvann. Du hittade nya människor.

Men du ska veta att även om du inte saknar det så gör iallafall jag det, för jag tyckte om det vi hade...