Fy vad jag fryser! Har typ frossa eller nått? :(
Har dessutom en jobbig hosta som gör att det känns som jag har ett rivjärn vid halsen varje gång jag hostar eller gäspar bland annat.

Är dessutom arg på mig själv. För att jag aldrig släpper det. Liksom hallå, det plågar mig ju bara? Jag har bett om chanser om att få starta om och har fått tusentals, men varenda gång sumpar jag det. Antingen med att inte säga ett skit och göra något åt saken eller förstöra det ännu mer genom att säga något vrickat. Varför inser jag inte. Det kommer aldrig hända lilla gumman? Men jag vill ju inte inse sanningen.
Faktum är att det gick mycket bättre innan det här och i början av det. Sen så blev jag blygare och allt räddare för att sabba allt. Men det är ju DET som sabbar allt. Att jag är så rädd. Så feg. Inte släpper.

Och ändå intalar jag mig själv att jag inte bryr mig längre? Aa, säkert du.

Dude, i can't let you go.